Alfahannen Rod med sin senaste avelshona kvinna och lillbebben.
Bebisen bärs mjukt och varmt i en läderbärsele fodrad med fårskinn.
Handmade i London.
Blir din för 450 dollar, finns hos NOM.

Så här är det nog många som känner sig veckorna, för att inte säga dagarna innan bebisen skall komma. Och, oh my God, de oändliga dagarna efter utsatt datum för bebis ankomst.
Jättemage, svullen och less.
Bara att sova var ett projekt omöjligt att utföra.
Vid magen hänger Debi Mazar. Hennes bebis skulle kommit i slutet av februari.

Nu är det inte roligt längre. Gustav kräks fortfarande. I morgon har han hållt på mer eller mindre i en veckas tid.
Nu har jag helsanerat kök och badrum. Det måste vara någon envis bacill som går rundgång i huset.
Nu skall den dö.

Jag har:

Mitt i min sanering vaknar Gustav och kräks. Jag hinner rädda sängen, men kvällens kräkskörd blir: matta i pojkarnas sovrum, en yllefilt som låg för nära, min mohairkofta, min tröja och Gustavs pyjamas.

Jag har antagit utmaningen från Buscilla.

1. Jag har extremt kort tålamod och en irriterande låg irritationströskel.
2. Jag är en mycket bra starter och projektledare, men avslutar sällan det jag sätter igång eftersom jag avskyr motgångar, dvs när jag inte kan avsluta något snabbt nog. Det är då projektledarrollen kommer väl till pass, Jonas får, under mina direktiv, avsluta (de flesta av) mina projekt.
3. Jag är på ständig jakt efter den perfekta pyjamasen/nattlinnet. Den skall vara skön och snygg, har ännu inte lyckats hitta den kombinationen.
4. Jag tycker att banan och kaviar är ett gott smörgåspålägg.
5. Jag kan bli skitstressad av oordning, men är absolut ingen pedant.

Jag tror att många redan svarat på denna utmaning, därför skickar jag inte vidare.

Överst: City Winter 2006 (aldrig hört talas om). Perfekt. En vit barnvagn med pälsbrätte. Som gjort för grått snöslask, kladdiga fingrar och nyponsoppa.

Mellan: Quinny Zapp. Det ser ut som om barnet kommer rutcha utför vagnen vilken sekund som helst, alternativt välta framåt så fort man råkar köra på en liten sten.

Nederst: Stokke. Är det där en vagn överhuvudtaget? Var placerar man barnet? Var lägger man alla matkassar?

Det är Edvin- och Egondagen idag.
Edvin är ett av de namn som ökar snabbast i popularitet hos svenska föräldrar.
Motsatsen till Egon med andra ord, endast 8 500 svenskar, genom alla generationer, bär namnet.

Personligen tycker jag att Edvin är, just det, lite för poppis, lite för många små killar som heter så. Och Egon, nja, jag tänker mest på Elon, och inte vill man heta snarlikt sveriges största vitvarukedja, inte.

Vid lunchen idag:

Olof: Jag vill inte ha min mat.
Gabriella: Men Olof, man måste äta annars dör man.
Olof: ………..(buttert) …jag vill inte dö. Jag vill bli stor istället.

Jag trodde att jag fortfarande drömde i morse klockan 07:15. Gabriella kom in till oss och sa godmorgon.
Och kröp ner bredvid pappa.

- Pappa. Kan du göra frukost åt mig. Jag känner att min mage behöver en macka. Snälla pappa. Pappa, gå upp nu då.
- Grymt, grymt.

En kvart senare vaknar Olof och börjar ropa på. Pappa.

Men det var ingen härlig dröm.
Det var så härligt och det var på riktigt. Och jag gonade ner mig lite extra i sängvärmen och undrade hur länge det skulle dröja innan barnen kom på att det är ju mamma de brukar ropa.