Parklekarna i stan är jag glad att slippa. Det är en gudagåva till en trebarnsmamma att ha en egen trädgård. Inga mörka, fuktiga, obskyra ställen längst bort i parken bakom något skjul med diffusa grejor på marken som en liten ettåring mer än gärna känner sig frestad att stoppa i munnen. Inte tusen andra barn där ens egna plötsligt inte syns i mängden. Inte ytor och gömställen som gjorda för tre små barn att ideligen försvinna utom synhåll för mammans två ögon. Men det var härligt att få lite citypuls i blodet igen i allafall. Och träffa väninna. Och se barnen leka ihop.
Men nu är jag skyldig Stockholms stad 20 riksdaler i biltullsskatt.
Detta trots att jag var tvungen att trängas med låååånga bilköer långt bort på E4:an.
Men det var det värt. Ett litet äventyr för en Globetrotter men ett spännande och härligt äventyr för houswifen med förortskidsen.

