Det var på sätt och vis inte så dumt det där med Mary Kay. Det var ungefär som att vara på ansiktsbehandling, bara det att man fick göra allting själv. Och inte vet jag, men produkterna var jättehärliga. Scrub- och mjukgörande för händerna som fick mina skruffiga houswife och trädgårdsarbetande händer kännas som lenaste babystjärt. Scrub och ansiktsmedel perfekt utvalda för torr, fet osv hud. Fina foundations. Alla möjliga olika medel för puffiga ögonlock och vad man nu kan tänkas ha för problem med fejjan. Jag känner mig som en ny människa. Om inte annat så fick man sig en tankeställare att kanske bry sig lite mer om ansiktsbehandling än bara köra på som vanligt, dvs varva Lactacyd med Lancome om kvällarna.
Men lite “sektkänsla” får jag allt även om denna Mary Kay när hon startade företaget 1963 gjorde det med ett enda syfte -att genom grundläggande värderingar och filosofier erbjuda kvinnor en ojämförbar karriärmöjlighet och obegränsade inkomstmöjligheter.
En god tanke, då på 1960-talet kan man ju tycka.

Denna coola bok finns i vår ägo och var/är Olofs favvo och har nu också blivit en Gustavs-favvis. Jättehärliga bilillustrationer och pedagogiskt alfabet på köpet. Olof kunde säga Alfa Romeo innan han fyllt 2 år. Strax därefter kunde han varenda bilmärke, inklusive Köningsegg och Unimog.
Den dekorativa affishen som man kan beställa på hemsidan pryder dessutom pojkrummet.

I kväll skall jag på Mary Kay-homeparty. Jag VET. Det börjar likna Stepford Wifes. Jag har inte sett filmen (jag skall hyra a.s.a.p), men känslan av att vara housewife på heltid för med sig en viss labilitet som jag tror kanske framkommer på ett eller annat sätt i filmen. Själv vet jag inte hur jag skall förhålla mig till alla dessa homeparty-inbjudniningarna. Någonstans vet jag att det inte riktigt är jag i allafall. Jag har kanske också i hemlighet blivit programmerad av min datorkonsult till make att bli den perfekta houswifen? Vad vet jag. Åren går och jag är fortfarande här. Nu dessutom i en prunkande förort med grannfruar som lockar med mig på homepartys.
*pip pip* Jag tror nog att det är dags att baka en härlig Appel pie att ha med till värdinnan. *pip pip*

Alltså jag vet ju att det finns lite grejs som (i allafall på ytan) skulle göra denna PMS:iga bajsveckan lite ljusare.
5 humörlyftande saker som jag vill ha:
1. Snyggt halsband
2 Snygg tunikaklänning
3. Sjyssta Tom Ford-solisar
4. Bad karma-cure all tabletter
5. Mer egentid (gärna diamantbeströdd)

Brittan och sonen på väg i fräsiga Mini Cooper. Ser ut som om Brittan är en houswife on the run komplett med papiljotter i håret.
Fast hon tänker inte på babysens säkerhet. En 8 månaders bebi skall inte sitta framåtvänd i bilen. Och den där starka LA-solen som skiner rakt ner på lille Preston är inte heller så bra. Sådär ja, kalla mig gärna en präktig och tråkig mamma. Det bjussar jag på.

Och så letar jag efter ett par snygga skor. Ett par festskor. Vi skall på 40-årsfest snart. Jag vill ha peep toe. Varför är alla snygga (billiga) peep toe skor som jag ser med kilklack? Jag hatar kilklack. Fult och klumpigt. Och varför har jag inte råd med dessa?

Jag har PMS. I hate PMS. Allt blir 1000 gånger jobbigare. Barnen skriker högre, bråkar mer, är gnälligare, slår sig hela tiden, tjatar mer, säger mamma oftare och högre. Allt blir som en lång mörk tunnel utan ljus. Ingen vill ha mig. Jag är kass, dålig, en looser, fattar inget, kan inget. Känns som om jag lever i min egen lilla bubbla uten kontakt med härliga utevärlsen är bara mamma och houswife. Var på ett möte för fyra månader sedan (ja ni hör ju, ältar det förgångna) har inte hört ett pip sedan dess. Tyckte jag gjorde bra ifrån mig. Tydligen inte. Jag är en looser. Jag kommer att få leva i en fantasivärld resten av mitt liv.

Grosessan som är en Annas blog feat. Mel E-offspring.

Måndagen var som vanligt ungefär, men addera en pyttelillebror med hög feber till två storasyskon med mycket spring i benen, starka viljor och starka bråktendenser så får ni en mamma som en blöt fläck på golvet. En mamma som i allafall för en stund fått nog av små höga gälla barnröster som på ett mycket uppfordrande sätt kräver mammas uppmärksamhet hela tiden. Hit med en barnflicka. Nu nu nu.
En liten lisa för trötta mamman var trädgårdsplantering i gårkväll. Började med att gräva upp en risig malplacerad barrbuske (gillar inte barrträd, Tuijor och dyl i trädgården) som skall ersättas med mina vackra salviaplantor, halvtio i gårkväll försökte jag få Jonas att gräva upp den till mig. Han vägrade. Det blir till att gräva i kväll igen.
Stora barnen på dagis nu. Feberige Gusten sover. Mamma vilar huvud och öron.