Nu somnar jag snart rätt ner i tangentbordet av ren utmattning, men jag måste skriva klart en jobbansökan först. Läser på en tipssida om hur man skriver CV och sådant. Man skall absolut inte avsluta sina brev med MVH, utan istället med vänlig hälsning, eller vänliga hälsningar.
Aha. Det är därför jag ännu inte kammat hem något kneg genom ansökan.
Måste komma ihåg.
Inte MVH. Inte MVH. Inte MVH.

MVänligaH
cecilia

Appropå min lilla saga här nedan så kommer jag få Linda Skugges nya bok “ett tal till min systers bröllop” av min svärmor i födelsedagspresent. Hon hade på känn att jag skulle vilja ha den.
Skall bli intressant att läsa och se hur mycket den “sagan” stämmer med min småbarnskaotiska verklighet.
Återkommer i juni någon gång med ett utlåtande.

Nu skall jag berätta hur verkligheten med tre små barn ser ut. Jag har en Emil (Gabriella), en Ida (Olof) och en liten en som vi väl kan kalla Herr Nilsson (Gustav), en liten en som lever sitt eget lilla liv och som måste passas med största noggranhet eftersom han klättrar och klänger på allt och mest är lite utav en fara för sig själv. Emil är som Emil är. Otroligt gränstänjande och s-t-ä-n-d-i-g-t på gång med nya hyss, och Ida är aldrig sen att hänga på Emil precis som i sagan.
Bara det att detta är verkligheten. Och en ensam mamma som försöker få alla i flocken att gå åt ungefär samma håll.
Det största problemet just nu är att Emil (Gabriella) rymmer. Hon sticker till tre utvalda grannar så fort hon får tillfälle. Och nu har dessutom Ida (Olof) börjat följa med. Och där står mamman med Herr Nilsson (Gustav) som ett fån, mitt i potatiskoket och undrar vart barnen tog vägen, och när hon förstår blir hon ungefär som Anton, eftersom hon i det längsta försökt med lönlösa pedagogiska förmaningar (som att vi måste veta var ni tar vägen, ni måste fråga först om ni får gå till grannnen, det är för att vi älskar er så mycket som vi måste veta vart ni tar vägen, vi blir oroliga om ni bara försivnner etc).
Denna eftermiddag sticker Emil (Gabriella) och Ida (Olof) mitt framför näsan på mamman och Herr Nilsson (Gustav). Vi var ute i trädgården alla fyra, och barnen frågade om de fick gå (heureka, de frågade i alla fall), men jag tyckte inte det passade just då, varpå de öppnar grinden och sticker över gatan och in till grannen. Jag ropar efter dem, ingen respons, jag vrålar efter dem, ingen respons (hela grannskapet lyssnar). Som en tryckkokare går jag över och bär hem de bångstyriga, vrålande syskonparet. Herr Nilsson (Gustav) har jag stängt in bakom vår grind, men när jag är uppe och lämpar av Ida (Olof) i hans rum så lyckas Herr Nilsson (Gustav) på något sätt få upp grinden och står ute på vägen. Alla grannar följer antagligen dramat genom sina köksfönster. Grannfrun dit barnen smitit står i allafall och tittar medlidande på mig genom sitt fönster (såå pinsamt) med sin lilla bebis i famnen och hennes 4-åring sitter (som vanligt) och gungar helt fridfullt i trädgården och tittar på mig med stora ögon alltmedan jag försöker släpbära hem min ilskna 4-åring, och detta medan pastan kokar ihop till något oigenkännligt därinne på spisen.

I morse förstod jag att Gustav har haft tredagarsfeber då jag upptäckte att hela han är rödprickig.
Så bra då, då var det överstökat.

“Make the evening his. Never complain if he comes home late or goes out to dinner, or other places fo entertainment without you. Instead, try to understand his world of strain and pressure and his very real need to be at home and relax.”

Älskling kan du komma hem lite tidigare i kväll för jag skall på bio i stan med tjejerna måste vara där halvsex. Och i morgon är det något homeparty igen så då kanske du kan fixa maten och jag blir nog ganska sen tror jag, som igår, kommer hem vid halvelva kanske. Sen på lördag är det tjejmiddag igen, du vet som vi brukar försöka ha då och då och på måndag är det väl ok om jag åker till Kista Centrum, jag behöver verkligen komma ifrån på kvällarna. Det vet du. Puss.

Om det är någon som tvivlat på att Katie verkligen var gravid (men varför får vi aldrig se bilder på lilla bebisen? Både Gwyn och Brooke har ju redan visat upp sina.) så är väl här det ultimata postgraviditetsbeviset: Bristningar.
Slarvade du med att smörja magen Katie?
Smörj magen morgon och kväll så kan det förhindra bristningar. Men det är ingen garanti. Bristningar kan man få ändå. Eller inte.
Personligen smorde jag som besatt när jag var gravid med ettan (apotekets mandelolja). Med tvåan smorde jag lite sporadiskt och trean glömde jag bort det helt. Resultatet är ändå noll bristningar. Förmodligen har jag begåvats med extremt töjbar hud eftersom jag alla tre gånger uppvisat rejält bigga magar för att sedan återgå till minus ganska snabbt efter förlossningarna.