Jag fortsätter på tema glamourama (som jag dessvärre själv inte får ta del av).
Skypade precis med mina föräldrar som bor i Skottland (Edinburgh) detta året (känner mig lite låghalt nu när jag inte får den avlastning jag har varit van att få av kära mor…) men i allafall de berättade att de har varit på middag inte mindre än tre gånger på 14 dagar hos det Malaysiska (!) paret som äger och driver detta vansinnigt lyxiga Slottshotellet up in the Highlands som heter Inverlochy Castle. Frun i huset har mamma lärt känna genom sin engelskakurs, men än så länge förstår kära mor inte mycket av vad den Malaysiska frun säger eftersom hon dels pratar så snabbt och dels med brytning. Ha ha ha! Kära mor kämpar på med engelskan men det är strongt gjort. I allafall så på en av middagarna som intogs runt det största och blankaste mahognybord ni kan tänka er slängdes (bokstavligt talat enligt mor och far) typ ett big pack glass upp som alla fick ta sig en slev ur. Detta berättade mor och far nu ikväll fnissandes som två uppspelta tonåringar.
Vi har i allafall jätteroligt!
Jo, det hör jag det här på andra sidan Atlanten.
Men det är de värda, mina fina föräldrar.

Och så gifte hon sig och så kom lille sonen. Och papiljotterna och nergångna gympaskor och den där trötta uppsynen. Jamen jag känner igen mig. Det är ett hårt jobb att vara snygg, men ännu hårdare jobb att vara mamma. Detta är verkligheten. Bara så ni vet.

Eftersom jag själv lever ett så oglammigt liv och bara sitter här bland mina dammtussar och stör mig, som värsta surkärringen, på de som lever glamorösa liv och har glamorösa jobb (som tex att skriva krönikor i lyxiga magasin) så har jag precis fått ta del av lite glam genom min syster som just berättade att hon idag jobbat med en mycket känd modell/skådis/designer. Den vackra kvinnan (som enligt uppgift såg precis ut som på bild) var totally avslappnad och med endast ett stycke entourage satt hon och käkade brownies och visade syrran mobilbilder på sin son samt sin ko (jo det är sant, “do you want to see my cow?” frågade hon) som hon har på sin farm i Gloucester. Om tre veckor kommer hon att synas i en reklamfilm som ännu är hemlig.

Det enda enda enda positiva med att Bolibompa nu har sommarlov och inte börjar förrän klockan halvsju är att det bara är marsch i säng direkt efter. Annars intet.

Jag vet inte vad det är med mig och storhandla men varje gång jag kommer in på Coop eller Willys eller what ever så drabbas jag av plötslig panik. Det är så tråååååkig att handla. Det är så jobbigt och det tar sådan tiiiiiid. Och jag har aldrig någon lista för det har jag aldrig tid att skriva så jag antar att jag får skylla mig själv. Vore jag mer strukturerad och visste exakt på tomatsorten vad jag skulle handla kanske jag inte drabbades av storhandlingspanik så fort jag kommit innanför svängdörrarna och det plötsligt slår mig att jag är fast i butiken under minst en timme. En lång tråkig bortkastad timme.