I kväll slog det mig att Jonas och jag liksom lever parallellt med varandra här hemma. Vi går liksom på varsitt järnvägsspår med tre barn mellan oss. Det slog mig i kväll när vi båda var inne i badrummet. Jonas med Gustav för att göra honom iordning för kvällen och jag med Olof i samma ärende. Vi har så fullt upp med barnen att vi nästan inte hinner prata med varandra (och på kvällarna är vi som bekant så trötta så vi knappt säger något då heller). Då är det mer - Har du gjort välling? Läser du saga så sjunger jag? Har du bytt på Gustav? Tar du ner Gustav från bordet? Plockar du ut Gustav ur diskmaskinen? - typ av konversation. Ja herregud, bara man inte glömmer bort hur (och vad) man pratar med sin partner efter alla småbarnsår så man inte plötsligt sitter där när barnen är tonåringar och helt gaggigt fortfarande bara: Har du gjort välling? Läser du saga så sjunger jag? Har du bytt på Gustav? Tar du ner Gustav från bordet? Plockar du ut Gustav ur diskmaskinen?

En bjärt kontrast i min lilla triologi: Glamourama (saker jag själv inte får ta del av), är sjön Ravalen en blåsig, gråmulen försommardag i Sverige jämfört med den glamourösa azurblåa lyxsommarmiljön på Guadeloupe.
Dessa kort är tagna av min kusin Anna. Hon bor här med sin man. Fattar ni känslan? Fattar ni lyxen? Fattar ni glamouraman? Fast nu är de påväg att flytta hem till Sverige igen. Och Anna, hon längtar. Och jag, jag suktar efter kritvita stränder, ljumma havsvindar och swimmingpoolhav. På avstånd.

En pappa, tre barn, en sommarbrygga och noll sol.

Solen värmde så skönt i förmiddags så på eftermiddagen gjorde vi en familjeutflykt till badplatsen vid Ravalen. Då gick solen i moln och visade sig inte en minut under de tvåochenhalvtimmarna vi spenderade vid vattnet. Men barn bryr sig inte om solen lyser eller ej. Gabriella hade badat om vi hade haft badkläder med till henne, det är ett som är säkert. Som kalvar på grönbete kutade de omkring där och grävde lite och plaskade lite och kastade en massa kottar i vattnet. Jag satt på en filt och glodde på spektaklet men innan dess hade vi alla var och en och på olika sätt lyckats spilla ansenliga mängder 1) smoothie, 2) mjukost, 3) iskaffe på pick nick-filten. Att sitta på marken och äta med småbarn som inte vill sitta still på den där filten är en prövning alla småbarnsföräldrar går igenom sommar efter sommar. Kladdigt, sandigt, snubbligt, grusigt, blött, myrigt, kottigt, barrigt, spilligt, fotspårigt och så lite gråt och tandagnisslan.

Chokladtårta ca 12-15 bitar (Nigella Lawson)

6 ½ dl vetemjöl
2 ¾ dl socker
1 ¼ dl brun farin
1 dl kakaopulver
2 tsk bakpulver
1 tsk bikarbonat
½ tsk salt
3 st ägg
1 ½ dl gräddfil
1 msk vaniljsocker
175 gr smält smör
1 ¼ dl majsolja
3 dl kallt vatten

Glasyr:
175 gr mörk choklad (minst 70 % kakao)
250 gr rumstemp. smör
4 ½ dl siktat florsocker
1 msk vaniljsocker

Sätt ugnen på 180 grader. Smörj och bröa två stycken 2 liters runda bakformar.

Blanda samman mjöl, farinsocker, kakao, bakpulver, bikarbonat och salt i en stor skål. Vispa ägg, gräddfil och vaniljsocker i en annan skål. Vispa samman det smälta margarinet och oljan i en tredje skål, tills allt är väl blandat, tillsätt vattnet.
Vänd ner de torra ingredienserna i margarin/oljan med hjälp av elvispen på lägsta hastigheten. Tillsätt nu äggblandningen och blanda till en slät smet och fördela smeten i de två bakformarna.
Grädda i 50-55 minuter. Låt kakorna svalna i ca 15 minuter innan de tas ur formarna. Låt dem svalna helt.
Till glasyren smälter du blockcholkaden i mikron eller över vattenbad. Rör margarinet tills det är mjukt och ljust, tillsätt sen det siktade florsockret. Vispa tills det är lätt och pösigt. Tillsätt sen försiktigt den smälta chokladen och vaniljsockret, rör tills den är slät och blank. Bred ungefär en fjärdedel av glasyren mellan de två bottnarna, resten ovanpå och runt sidorna.
Jag garnerade med små och stora Smarties.