Semesterfeeling
Ehrm. Alla mina tankar om att kanske ge sig ut på en eventuell utlandsresa med familjen i sommar fick ett naturligt slut i dag då hela familjen gick på pizzeria (ljuvliga stenugnsbakade varianter med ruccola, mozzarella och parmaskinka) och Jonas och jag fick medlidsamma blickar och försiktiga frågor om vi överhuvudtaget hann äta något själv eftersom vi hade fullt upp hela tiden med att hindra Gustav från att klättra ur stolen, hindra Gustav från att springa ut på vägen (vilket han gjorde hela tiden och med ett enda stort flin i ansiktet eftersom han trodde att det var en rolig lek), skära upp pizza till barnen, stoppa Olofs plötsliga näsblod samt följa med två barn på toaletten i olika omgångar.
Detta skulle vi då alltså få vara med om varje måltid (kanske inte näsblodet eftersom just det dock inte händer varje dag…) under en veckas tid (eller hur länge vi nu hade tänkt att vara borta) och jag vetesjutton om man kan kalla det semester.

