Jonas och jag försöker lära barnen att spela fyra i rad en kväll på ett vandrarhem någonstans i Stockholms skärgård en sommarkväll i juli.
Just här är det Gustav och jag som tampas om poängen och man kan ju undra vem som hade roligast?

Finns det något sötare än en liten 1½-åring som har börjat prata?
Gustav bubblar som värsta lilla bubbelbadet just nu.
Han pekar och räknar in familjen hela tiden: “Mamma! Pappa! Lella! Lolo!”
Han släpar omkring sina två “tuddar” (kuddar) överallt.
När han eller någon/något ramlar berättar han det 10 000 gånger om och med största inlevelsen: “lamla! lamla! lamla!”
Fast mest är han en liten motrokille: “blabla!” (lastbil och vad som helst som inte är en personbil eller en grävskopa eller en traktor), “bila!” (vilken bil som helst), “bile! “(specifikt vår bil), “opa” (grävskopa), “tato!” (traktor)
När Gabriella eller Olof varit hårdhänta: “Lella!” eller “Lolo!” och så pekar han på huvudet (om de dängt till honom just på huvudet, och samma sak för armen eller benet eller var som helst).
“Äta!” (när han är hungrig).
“Öschti” (när han är törstig).
“Lelle!” (Välling).
“Äscha” (Läsa).
“Nehej” (med emfas om han inte samtycker).
Jag säger då det, vår lilla bebis, vår sista lilla bebis så ofantligt härligt underbart gosedreggelgulligt.

Åhh! Sötaste mamman to be, Maggie Gyllenhal gör ett tjusigt less is more make up-statement. Men inte för att det bara är att vakna och gå i väg, det krävs en del ändå kan jag tänka. Kanske dessa produkter? (Alla prods från Blush).