Nej detta är inte verkligheten. Allt är bara en i min fantasi ihopplockade sjyssta kläder inför morgondagens dagisinskolning. Något litet snyggare måste man väl ha på sig en stor dag som morgondagen?
Skall se vad jag kan hitta djupt där inne i min garderob.

(Kläder och väska: net-à-porter, halsband: madebyme, skor: pretty ballerinas och smink: blush.)

Vinden är kyligare, regnet hänger i luften och i trädgården överblommade rosor och ett virrvarr av ogräs, trädgårdsslang och en sedan länge färdigbadad plaskpool, äpplena faller obönhörligen från grenarna och blandar sig med barnens solblekta sommarleksaker. Här inne går jag och packar ihop extrakläder och packar upp nya små miniryggsäckar. I morgon börjar förskolan igen efter ett långt sommaruppehåll. Gabriella längtar, Olof säger inte så mycket och lille Gusten, han vet ännu inte vad som väntar honom! Inte mamman heller för den delen. Efter fem år som hemmamamma är det nu slutet, eller skall vi i stället säga; början på en ny epok.
Tre dagisungar, och två arbetande föräldrar.
Välkommen till dagens verklighet säger vi till oss själv.

Av två jobb som jag sökt har jag faktiskt fått svar från båda två. Det första jag sökte kom jag ju, som jag tidigare skrev om, på intervju. Tyvärr (och det är en mega prestigeförlust naturligtvis, mer än att jag gått miste om mitt drömjobb.) blev det inget mer med det. Och så nu i kväll, mitt i middagskaoset och en smula överrumplande ringer de från det första jobbet jag sökte för en sisådär tre månader sedan och förklarade att tjänsten blivit tillsatt av en som varit mammaledig, men att de var (kanske?) intresserade av mig för en annan tjänst. Men jag tvivlar starkt på att de någonsin hör av sig igen. Ni vet, mommys, prata i telefon med någon i ett middagskaos, inte särskilt givande. Kvinnan på andra sidan luren försökte tillslut överrösta mitt kaosiga middagssällskap med följande fråga: Har du tänkt att jobba heltid med alla barn och så..?
Jag trodde att det var den typen av fråga man mer fick av medelålders gubbs.
Hur som helst så på den frågan svarade jag ungefär så här: Ja, jag har en man.

Mamma behöver öronproppar och en stor mjuk kudde. Cirkus Maximus har börjat.

Igår skulle ni sett mig. Förkyld och så dödligt trött att jag bara emellanåt orkade resa på mig och göra något nödvändigt för barnen. Resten av tiden låg jag i soffan eller nere på sängen tillsammans med stora barnen som kollade Alfons och Alice i Underlandet. Barnen ville gå till en kompis, jag: jag orkar inte, mamma är så trött och förkyld idag. Barnen ville kolla massa film, jag: javisst det får ni så gärna.
Men idag känner jag mig faktiskt utvilad och mycket bättre. Hoppas det håller i sig, jag menar, det är ju en sak och sitta här helt solo och surfa lite, en helt annan när barnen vaknar och Cirkus Maximus sätter igång.

Beställa Ekolådan.