Härmed hakar jag på utmaningen: “most wanted list” från Living by W.

Hörnsoffan Tylösand från IKEA kommer inom kort mysa till housewifehemmet rejält och därmed rädda oss från grannarnas klagan om vårt kala vardagsrum (som jag iofs inte kan annat än att hålla med om just nu!). Hade jag fått välja helt fritt hade soffan varit en aning “stramare” och “elegantare”, men med tre små raringar duger ett IKEA-kryp-upp gott och väl under några kladdiga små barnaår.

Snygg portabel radio med bästa ljudet har jag redan hintat till maken om. En houswife måste ju kunna ta del av yttervärlden medan hon står vid spisen. Eller strykbordet. Eller tvättmaskinen. Eller ligger i bubbelbadet.

En riktigt sjysst stor stekpanna behövs i vår stora, matglada familj. Just denna från Jamie Olivers collection vill jag gärna ha.

Vårt strykjärn är gammalt som gatan med en nyligen pajjad ångfunktion. Var jag dålig på att ta tag i strykberget förut, så är jag om möjligt ännu sämre nu. Strykjärnsparken måste hottas up pronto.

En PH-lampa hänger redan över köksbordet. Men det behövs en till för att få bästa ljuset över middagsmaten nu när mörkret obönhörligen snart är här.

Precis som W så tycker jag att det stela Hermès-armbandet så tjusigt, och det är precis vad jag behöver i höst.

Josef Franks Manhattan-tyg har länge stått på önskelistan. I höst kommer vår nya soffa prydas av minst en kudde i detta klassiskt formfulländade tygstycke.

En härlig cashmereponcho vill jag ha. Just denna av Tomas Maier skulle jag kunna tänka mig, minus det gröna, bara en helt vanlig nougatfärgad sammetsmjuk och varm höstdröm.

Ett nytt golv till köket, vårt köksgolv blir så in i kallt på vintern så en mjukt grå klinkerdröm med underliggande golvvärme står högt, högt på önskelistan denna höst/vinter.

Sist men inte mins så önskar jag mig en hederlig Louis Vuitton Speedy 30. Klassisk, tidlös, rymlig, oöm. Vad mer kan en houswife önska sig?

Nu är vi hemma igen från inskolningen.
Att lämna Gabriella och Olof var inga bekymmer, och att sitta på en liten stol och titta på när Gustav med stor iver och lust snodde runt i lekrummet var heller inget bekymmer. Han är ett typiskt (tror jag) tredje barn. Han tar plats, han hojtar och tjoar och skrattar högt för att få allas uppmärksamhet i mängden. Och han lyckas. Men när han ångat på som ett litet expresslok på full speed i en timme så var bränslet slutkört och han pekade på dörren och ville hem. Och efter lunchen hemma så pekade han mot sovrummet och sa: vila! (Har aldrig hänt förut.) Så nu ligger han och samlar ny energi inför eftermiddagen.

(Bilden på kvinnan (mama-madonna) har inget att göra vare sig med mig eller med innehållet i min garderob eller med det faktum att hon har en privatchaffis. Jag kånkade själv i väg mig och barnen till dagis under ihållande HÄLLregn, iklädd blåa gummistövlar, jeanskjol, svart top och regnjacka. Så var det med det.)