Alltså allvarligt talat jag är så trött i mössan så jag tror jag faller ihop snart. Rätt ner i tangentbordet bara. Satt här liksom helt fridfullt och jobbade lite (Jonas uppe med barnen), och plötsligt hade jag (surpricingly) storasyster och mellanbror i samma rum. Just nu orkar inte mitt huvud mer barnbråk, stoj och stim. Jag blir helt nervös och måste tänka på andningen igen. Är det normalt eller?
Men hörru Gusten, jag var inte riktigt klar med det jag hade tänkt att göra medan du sov, men okej då du vaknade visst redan nu. Vi får nog gå ut och hänga lite tvätt du och jag för att sitta här vid datorn tycker du är rena öken. I know.
Nu är vi hemma från andra inskolningsdagen och jag sitter här vid datorn och brainstormar lite. Fast jag känner mig helt manglad, trots att jag bara sitter där och glor på Gustav så är det tröttsamt att skola in. Fast mest trött blir jag nog ändå av att få iväg oss alla tre på morgonen. I morse fick jag koncenterera mig på andningen och tänkte på att verkligen djupandas annars hade jag tuppat av av stresshyperventilering mitt bland alla små barnsandaler och miniryggsäckar.
(Återigen har damen på bilden (mama-madonna) inget med vare sig innehållet i min garderob eller utseendet på vårt arbetsrum att göra. Bara så ni vet.)
Mejla mig gärna: cecilia_ohrn@yahoo.se
