andas in, andas ut, andas in….
Alltså allvarligt talat jag är så trött i mössan så jag tror jag faller ihop snart. Rätt ner i tangentbordet bara. Satt här liksom helt fridfullt och jobbade lite (Jonas uppe med barnen), och plötsligt hade jag (surpricingly) storasyster och mellanbror i samma rum. Just nu orkar inte mitt huvud mer barnbråk, stoj och stim. Jag blir helt nervös och måste tänka på andningen igen. Är det normalt eller?
Förutom alla uppenbara saker som kan göra en människa trött så kanske du även har lite järnbrist. Det kan göra en helt urlakad har jag hört. Hoppas att du piggar på dig snart!
Comment by Helena — 17 August 2006 @ 22:43
Vet inte om det är normalt, men jag känner precis likadant! Nu har jag visserligen hjärnskakning också och då pallar jag absolut inte med ljudnivån med tre barn här hemma- blir helt slut…
Comment by Sara — 18 August 2006 @ 6:51
Låter skitjobbigt! Låter som att du kunde behöva lite avlastning. Jag sänder över en lugn tanke och djupa andetag. Andas djuuuuuuuuuuuuuupt, puhhhhh! Bravore!
Comment by Elena — 18 August 2006 @ 12:52
Det är nog, tyvärr…, en ganska normal reaktion på normalt vilda barn. I know. Påminner mig själv att andas med magen, lugnt och fint typ 1000 gånger om dagen.
Comment by Anna — 18 August 2006 @ 17:08
Helena: skulle faktiskt tro att jag lider en smula av järnbrist eftersom jag missköter matintaget, får nog ta tag i blutsaft eller något!
Sara: Jag läste det hos dig, så det blev järnskakning, fy vad ont det måste gjort, hoppas du känner dig bättre och att du har tid (hahaha) att vila något i allafall.
Elena: Snart får jag avlastning, Gustav är inskolad i början av september och då kan jag starta med min egen egotripp: jobb!
Anna: skönt att höra att det finns fler i samma situation!
Comment by Administrator — 18 August 2006 @ 19:27