I morse förstod jag att Gustav har haft tredagarsfeber då jag upptäckte att hela han är rödprickig.
Så bra då, då var det överstökat.

Jag som skulle börja träna.
Dagen då jag äntligen fick för mig att ringa gymet kom jag på att mina aerobic-skor är uttjänta sedan länge och inte duger någonting till längre. Följande helg (eller om det till och med kanske gick två veckor) åkte jag och införskaffade nya skodoningar. Kommer hem och märker att killen i kassan missat att ta bort ett av larmen.
Detta var för snart tre veckor sedan.
Det har ännu inte blivit något av med min träning.
I helgen måste jag åka tillbaka och be dem plocka bort larmet.
Sedan skall det bli träna av. Damn it.

Inte friska än. I natt var det Gustav och Gabriella som spydde i kapp. Olof är (peppar, peppar) fortfarande frisk. Men jag kan väl sätta en liten slant på att han vilken natt som helst kommer vakna och börja hulka.
Det känns som om jag befinner mig på en karusell med spyorna vinande kring öronen. Det går bara runt, runt. I sex veckor har vi hållit på så här nu.
Stanna, please, jag vill kliva av.

Sjukstuga i mer än två veckor.
Barnkalas i helgen med (nästan) helt friska barn.
Spya på golvet i morse. Igen. Det är Gustav som spyr för tredje omgången på 6 veckor.
Vad är det för bacillelände som har barnen i ett fast grepp?
Får vi betala rejält nu? Vi som tidigare har varit så friska.
Jag vill inte.
Buhuuuuu. Säger mamma.

Många klagar på att Brittan ser så ofräsh och ostylish ut.
Men man ser ju liksom ut så där när man har en liten 5 månaders bebbe.
Stå på dig Brittan, jag hejar på dig. Sunka ner dig ordentligt. Lev för din bebis ett litet tag. Skit i Hollywood-idealen och pinnmorsorna vars enda mål efter förlossningen är att få tillbaka sin snygga kropp. Skaffar man barn har man gjort ett annat val än att leva upp till dagens ohälsosamma ideal.
Bebisar växer upp och snart blir det mammas tur igen.

Vi är sjuka.
Och sjuka och sjuka.
Öroninflammation, extern otit för att vara exakt, kryddat med lite spysjuka.
Vi som (nästan) aldrig är sjuka blir nu aldrig friska. Inne på andra veckan och jag börjar misströsta.
Gnälliga barn. Febriga barn. Missmodiga barn. Missmodig moder. Halsontiga barn. Halsontig moder.
Stökigt hem.
Och jag har blivit Feng Shui-maniac på kuppen.
Rensar, slänger och säljer som om det vore livet.
Och det är precis vad det är just nu.
Mitt liv hänger på att få ordning och balans i tillvaron. 
Så jag går på vad som helst.

Bära ergonomiskt: Modellen heter SINO och är en elastiskt lång bärsjal. Modellen och kvaliteten gör den både bekväm och följsam eftersom den anpassar sig perfekt efter både barnet och den som bär. Läs mer om olika ergonomiska bärsjalar här.
Bära lagom: En hederlig Babybjörn-sele, behöver kanske ingen närmare presentation.
Bära dyrt: Tjusig Gucci-bärsele. Blir din för 685 dolares.

Själv har jag en hederlig, både gammal och fläckig, blå babybjörn-sele, men som numer förpassats till vinden. I den har alla tre barnen spenderat ganska mycket tid. Jag har använt selen som ett alternativ när barnen inte velat ligga i vagnen eller bara velat vara nära. Babybjörnen är väl inte det bästa ergnonomiska alternativet om man föredrar att bära sitt barn mer än bara sporadiskt. Det finns många bra bärsjalar, även för äldre barn. Läs mer här.