MAMMALIV

Från housewife till working mum

mammaliv — Tue, 09 Jan 2007 20:44:23 +0000

Här finns jag nu!
Och ännu lite mer precist här.
Och så här faktiskt!
Hoppas vi ses!

Det var så roligt jag måste skratta

mammaliv — Tue, 29 Aug 2006 16:43:49 +0000

Häromdagen lärde jag Gabriella att mitt inne i nyponet finns fröna och de kan man använda som klipulver för att skoja med folk. Jag föreslog att vi skulle plocka med oss ett nypon och skoja med pappa redan samma eftermiddag (hehehe). Hur som helst så föll det i glömska. Men så idag när vi var ute i villakvarteret och lekte så hittade vi en nyponbuske med fina röda nypon. Och så hörde jag plötsligt hur Gabriella mycket utförligt berättade för sina små vänner hur man på bästa sätt kan använda ett nypon.
- Vetu Elin, här inne i nyponet finns fröna och de kan man använda som klipulver. Här, plocka ut några frön så kan du stoppa dem innanför din pappas tröja när han kommer hem från jobbet, och då börjar det klia jättemycket på honom! Men sedan kan han ju alltid duscha och då går kliet bort. Bra va!?
Sedan när vi så småningom begav oss hemåt så var det åtminstone en mamma som det kliade på innanför tröjan. Plus en stackars pojke som stod helt förtivilat och pekade på ryggen alltmedan hans mamma försökte få bort någonting, nyponfrön I assume.
Ja, jag vet är det så en mamma skall vara?

Den bästa av två världar

mammaliv — Tue, 29 Aug 2006 12:29:38 +0000

Den bästa av två världar; att ha förmånen att kunna jobba hemifrån under småbarnsåren. Slippa stressiga dagislämningar och dagishämtningar. Slippa stressen med lite för långa dagisdagar. Slippa stressen med ett stök och tvättberg som det aldrig tycks finnas någon tid att bry sig om.
Jag sitter här och jobbar. Ibland går jag ifrån och viker lite tvätt eller bäddar en säng, eller förbereder middagen, eller plockar upp en liten leksak eller två och placerar den där den hör hemma. Samtidigt kommer lite nya uppslag, idéer och infallsvinklar till mig. Det låter som en saga va? Och helt otippat kommer det från en kvinna i sina bästa karriärsår. Tänk att jag hellre jobbar hemma och samtidigt plockar ur diskmaskinen. Jag borde ju vilja ut ur huset och bort från familjen fortare än kvickt. För att känna mig som en människa. Och för att det sägs att jag sitter i en kvinnofälla.

Felmeddelande

mammaliv — Tue, 29 Aug 2006 07:28:33 +0000

Nu har jag en så lång att-göra-lista så det blir bara

>>ERROR<<

som i ett flimmer framför ögonen.

Dagens lunch: havregrynsgröt

mammaliv — Mon, 28 Aug 2006 10:06:05 +0000

Jag glömmer att äta när jag sitter här helt ensam utan barn. Måste göra lite havregrynsgröt. Perfekt mat när man verkligen behöver något i magen men ändå inte känner sig särskilt hungrig. Det går snabbt, det är varmt, lent och glider snabbt ner i magen. Servera med hemgjort äppelmos eller lingonsylt och begreppet snabbmat har nått en ny hälsosammare dimension.

Söndagsnöje

mammaliv — Sun, 27 Aug 2006 19:19:46 +0000

Vi hittade inga gula sagobokskantareller alls. Men gigantiska Karl Johan-svampar som nu är omsorgsfullt rensade och ligger på tork för att en kall vinterdag hamna i den krämigaste italienska risotton.
De stora lekte Ronja Rövardotter och den minsta glufsade blåbär för allt vad de små fingrarna bar.
Det var en härlig svampdag i skogen även om den inte varade så länge och trots att det där med att faktiskt leta svamp blir (vare sig man vill eller ej) klart underordnat med tre små barn. Det får bli små korta myrsteg framåt mot ett rikare friluftsliv så att barnen också i trettonårsåldern med förtjusning uttrycker sig som Olof i eftermiddags:
- Det bästa jag vet är att plocka svamp!

Dagens debatt: mama@home

mammaliv — Fri, 25 Aug 2006 10:53:44 +0000

Dagis -(ja jag vet att det numer heter förskolan…) inskolningen har gått bra. Gustav har visserligen alltid blivit ledsen precis när jag lämnat honom, men konstigt vore det annars? Men idag sköljde en melankolisk tomhet över mig när jag vinkade hejdå till min gråtande (för att inte säga vrålande) lilla bebis, och jag läser med stort intresse mama@home-diskussionen som pågår för fullt i media.
“Vi vet att vi är värda något mycket bättre. Till att börja med att räknas som människor.” Avslutar Petra Ulmanen sin bitska replik till Elise Claesons vurm för hemmamammorna.
Är det fler än jag som tycker att själva kärnämnet (barnens bästa för alla och envar) hamnar i skottgluggen i debatten där orden och formuleringarna viner som kulor men som aldrig träffar rätt. Pennorna glöder parallellt och diskussionen blir en enda egotripp i en förutsägbar och snitslad bana och med skygglapparna på. Jag skulle vilja fråga Petra Ulmanen vad hon egentligen menar med att vi kvinnor är värda något bättre, att räknas som människor.
Vad hon än menar så har hon hamnat långt från diskussionsämnet. För det är väl barnen (familjelivet) vi pratar om? Jag tolkar hennes avslut som att vi (mammorna) inte kan räknas som människor om vi är hemma lite för länge med våra barn. Men skulle inte det vara att förneka och förminska sig själv som mamma och dra med sig barnen i fallet? Är det inte lite konstigt om man som nybliven mamma har som högsta prioritet att inte snabbt nog komma ut i yrkeslivet igen?
Och varför, varför används så ofta orden “skuldbelägga”och “onaturliga” förvärvsarbetande mammor “av den ena falangen i den infekterade och stormiga debatten om kvinnor hemma med barn vs kvinnor i yrkeslivet? I hate dessa ord konstruerade av de som inte bara tycker att hemmamammorna förstör sina barn, utan också hela svenska folkets bittra jämnställdhetssträvan.
Själv är jag på väg att lämna hemmamammalivet och ge mig ut i arbetslivet. Jag har varit hemma med barn i fem år. Men nej jag lever inte som en förtryckt hemmafru och jag vill inte ens påpeka att min man tar lika stort ansvar för barn och hushåll (när han inte är på arbetet) eftersom det är ett naturligt inslag i vår familjekonstellation. Våra olika arbetssituationer (och det handlar heller inte om att vi skulle förlora ekonomiskt om min man istället/också hade varit hemma) och att vi fått tre barn mycket tätt, har gjort att min man har yrkesarbetat och jag varit hemmamamma dessa år. Det är självvalt och jag är glad för att valfriheten finns. Men att var hemma med tre små barn under så lång tid har inte alltid varit någon dans på rosor. Det är krävande att ha barn, det finns dock ljusglimtar men mest har det varit jobbigt, för att inte säga överjävligt ibland, jag har slitit mitt hår av frustration, varit extremt uttråkad och övergett allt vad öppna förskolor heter eftersom jag fått en rejäl överdos i barnältandet mammor emellan. Men. Vi har valt att bilda familj, min man och jag, och då är det vår förbannade plikt och vårt ansvar att ta hand om vår familj på bästa sätt och i vårt fall har jag tagit huvudansvaret för familjelivet dagtid.
Nu har jag börjat jobba. Och jag älskar det! Och jag älskar dagis (även barnen trivs med det) som nu gör det möjligt för mig att börja min egotripp utan barn. Nu är vi två yrkesarbetande föräldrar med tre dagisungar. För tillfället diskuterar vi hur vi skall lösa situationen med hur länge barnen skall vara på dagis, och då speciellt minstingen som bara är 1½. Och hur skall vi då lösa jämnställdheten i vår familj? Lotten ligger närmst till hands att jag som har ynnesten att än så länge kunna jobba hemifrån hämtar barnen tidigt. Men kommer jag då hamna i den så kallade kvinnofällan med att både jobba och ha hushålls-och barnansvar? Ja, fällan kommer obönhörligen klippa till om jag blir en självuppoffrande mamma, om jag bara gör det för vad jag tror är bäst för barnen i ett försök att vara den perfekta mamman på ett konstruerat sätt som innebär tron om min egen oumbärlighet (de kanske visar sig att de vill vara kvar längre på dagis och att vissa av deras behov lättare kan tillgodoses där än hemma med mig.) och framförallt om jag vantrivs med det. Men om jag gör det för att jag vill, för att jag tror att barnen en kort period i deras långa liv mår bättre av att hämtas klockan tre istället för klockan halvsex varje dag. Och om jag trivs med att ha ansvar för att familjen får middag klockan halvsex varje dag, då kan inga genusforskare i världen komma och påstå att jag sitter i en kvinnofälla som hotar att rasera hela landets jämnställdhetssträvan och att jag inte längre kan räknas som människa.
Jag tycker att diskussionen hamrar på i svart och vitt, den saknar nyanser och fokus på olika familjers behov, val och möjligheter. Men framförallt har det blivit en debatt om kvinnans rätt/krav till yrkesarbete, men den rätten har vi ju redan (!). Den egentliga fällan (och jag vägrar kalla det kvinnofälla) ligger i vad man har att falla tillbaka på efter de slitiga småbarnsåren. Har man tidigt skaffat sig en bra grund för ett yrkesverksamt liv har man alla möjligheter i världen när barnen blivit stora och sköter sig mer eller mindre själv. Och utbildningsmöjligheten är öppen för alla som är intresserade.
Det är ditt val och dina egna ambitioner det hänger på. Men blanda inte in barnen i det.

Sedan tycker jag att följande citat från Elise Claeson är tänkvärt:
“Att prioritera barnen är att prioritera fel. Men bara för kvinnor. Det finns nämligen inga mansfällor. Pappor som vill vara mammor är elitens hjältar.”

Dagens middag: Lax och saffranspasta

mammaliv — Thu, 24 Aug 2006 18:20:16 +0000

Dagens middag var en riktigt snabbis i mitt huvud komponerad på Coop tillsammans med en kundvagn till bredden fylld med tre barn och lite specerier. Det blev en riktig hit. Barnen, alla tre åt och åt och åt. Och komplimerade.

Detta behövs för en hungrig mamma och tre hungriga små barn.
Ett paket Abbas Middagsfisk: Lax med grillglace
En halv burk crème fraiche med saffran och tomat
Tagliatelle efter åtgång
Några röda fina tomater

Laxen skall stå i ugnen i 20 minuter. Koka pastan och blanda i crème fraichen. Finhacka tomaten (jag brukar ta bort de vattniga kärnorna). Lägg upp fint på tallrikar med laxen ovanpå tagliatellehögen och låt det röda tomathacket kröna den gul-rosa kompositionen.

Kläder efter väder: Grått

mammaliv — Wed, 23 Aug 2006 10:52:44 +0000

Det är gråare än gråast på himmelen. Regnet det bara öser ner. Men grått är flott och passar verkligen en dag som denna. Snart bär det av till dagis igen för tredje gången idag. Jag skulle verkligen behöva dessa kläder då.
Klänningen är en silkesdröm från Diane von Furstenberg (och hade någon helt plötsligt givit mig cirka 6000 kronor hade jag köpt klänningen på direkten…tror jag…). Västen French Connection (Asos), Halsduken See by Chloé, skorna Marni och väskan Not Rational (allt från net-a-porter) Paraplyet hittade jag här. Och nagellacket är Essie från Blush i läckra färgen Raisinnuts.

Skulle du rösta på någon av dessa killar i valet?

mammaliv — Tue, 22 Aug 2006 12:08:23 +0000

Alltså allvarligt talat. Vad är det med fashion som gör att alla möjliga (och omöjliga) personer måste stylas i tid och otid av alla möjliga (och omöjliga) sk stilsäkra fascionistas? Ibland funkar det helt enkelt inte riktigt.
- Allt kretsar kring yta i dag, man måste ta till andra medel för att få upp ungas ögon för politik, säger Ebba von Sydow i Expressen.
Och så får hon utan förbehåll och eftertanke sätta tänderna (eller händerna) i våra ledande politiker. Exakt hur tänkte hon när hon stylade Fredrik Reinfeldt och Lars Leijonborg? Eller rättare sagt, har Fredrik och Lars ingen som helst självinsikt.
- Unga kvinnors röster viktigare än någonsin, speciellt nu när så många är osäkra. Nu stannar läsarna förhoppningsvis upp och tar reda på vad partierna står för, säger Ebba von Sydow.
Så (unga)kvinnor tittar alltså bara på hur politikerna ser ut och lägger sedan sin röst på den som ser, ur modesynpunkt mest rätt ut? Hur många steg har vi nu backat i genusdebatten? Yta vs trovärdighet.
För mig personligen handlar politik om trovärdighet. Maria Wetterstrand gör inte några faschionstatements, men hon är dock trovärdig som miljöpolitiker. Okej, Maud Olofsson kanske klär sig lite fyrkantigt emellanåt, men det är hennes stil, det är Maud centerledaren och det fixar hon galant. Och ärligt talat, herrarna här nedan är bra mycket trovärdigare i slips och kostym än i streetsmart ungdomsstil.

Houswifens kommentar: BRA Fredrik! Du är jätteduktig som kunde knyta dina skor alldeles, alldeles själv, mamma är sååå stolt över dig, men nu måste vi skynda oss så vi inte kommer försen till skolan. Ja, gubben dina nya röda hängslen är jättefina, men kom nu älskling!

Housewifens kommentar: Såja, Lars, duktig Lars, sitt nu fint här på stolen Lars… så kommer mamma och hämtar dig i eftermiddag. Mamma älskar dig min gullunge!